Tänk om det gick att ha lite av varje

När vi flyttade hit upp till fjälls så var jag den som helt klart var mest skeptisk.Jag tänkte framförallt på att barnen kom längre ifrån vänner och aktiviteter.Vänner vars föräldrar kanske inte har varken körkort eller bil.
Men då lovade barnens far att han skulle köra dem så att de fick gå på bibelknøttarna t ex. och allt vad det nu kunde vara.
Nu blev det ju inte riktigt så för det är ju inte helt gratis att fara fram och tillbaka som en skottspoling och inte alltid som väglaget är det bästa heller.
Jag tror att før mellan dottern så hade det nog varit bra att ha kompisar på nærmare avstånd för hon är nog den som behöver det mest just nu.Eric är så social och har lätt att få kontakt men Tindra skulle behöva en push i rätt riktning.

Nu säger jag inte att det inte är bra att bo här men det har sina negativa sidor.
Nu när våren närmar sig känns det för egen del lite tungt att åka hit upp till snön då man vet att det börjar bli varmare där nere och det börjar bli vår.Vi har ändrat oss lite,maken och jag.Blivit mer som den andre.Jag trivs med jobbet där nere och att träffa och se folket och han trivs med att vara ensam uppe på fjället och fixa med sin ved :-).

Nu är det heller inte många dagar kvar tills det första kryssningskeppet för i år kommer till Eidfjord.

Något som inte har med det andra att göra är bilden nedan.Men det är något jag blir glad av då jag ser den på kylskåpet.
Sekreteraren på jobbet gjorde en julkalender med 24 kort (såklart) och var dag så var det någon som fick det här kortet av oss i personalen.Det var ju dock inte alla som kunde få då vi är mer än 24.Men jag var heldig och fick ett och tyckte att det var väldigt gulligt skrivet av henne.